Kurt Olsson död, Aftonbladet
Lasse Brandeby, superstjärnan, känd från sina roller som Kurt Olsson och Rena rama Rolf, och Let's dance, och... nä, inte det.
Alla vet vem han var, men var han verkligen så rolig som alla försöker få det att låta? Han gjorde ett par roliga saker som Kurtan och Rolf, men det var långt ifrån allting som var kul.
Kurt Olsson, Broöppningen där han är helt överväldigad som en reporter där det händer. Lite skoj
Fådda blommor, Intervjun med Patrik Sjöberg, där han frågar "Hur brett hopppar du?". En klassiker.
Rolf, Avsnitten där han ska sälja hundmat som bantningspreparat eller där de är fågelskådare i sitt eget kök är väl lite småroligt.
Let's dance var ju bara tragiskt. Fångarna på fortet fångar inte mitt intresse.
Det är sorgligt när någon dör lite för tidigt ändå. Och han gjorde sin egen grej. Men jag tycker ändå att det finns många andra som har lyckats bättre och gjort många roligare saker.
Lasse Lindroth tyckte jag var sorgligare när han körde ihjäl sig. Han fick mej verkligen att skratta. Och han dog på tok för tidigt...
Vila i Frid. Lasse Brandeby lyckades liksom många folkära komiker/skådespelare och även diverse politiker i smått göra sig berömda tack vare sin profilering.
SvaraRaderaGöteborg har sedan många årtionden haft en särskild typ av folk, liksom skåningar har haft sin spettekaka och influenser ifrån danmark, Örebroarna i närheten av "gnällbältet" och invånarna ifrån Ö-vik och norra delen haft sin urtypiska dialekt.
Lasse brandeby lyckades påminna folk om det som en gång var väldigt typiskt för Götborg och litegrann av Västkusten samtidigt som han gjorde parodi av det med sin ickemoderna frisyr och kläder ifrån 70/60-talet.
Däri låg hans framgång, hans senare produktioner har tyvärr inte lika lyckat kunnat väcka lika sentimentala/igenkänning känslor.
I takt med att hela världen blir alltmer lik överallt så suddas sådana här figurer långsamt men säkert bort. Göteborgska blir alltmer lik vanlig "riksvenska" och ungdomar och även äldre glömmer dem kultpersoner som förr var, en del utav staden/regionens/Landets personlighet.
Gå runt på en vanlig gymnasiekskola i Göteborg och fråga elever om dem vet vem Albert & Herbert var, vart aftonstjärnan ligger, vart man fångar den bästa makrillen under säsongen eller vem Osbon är etc.
Göteborg liksom många andra städer förlorar alltmer sin personlighet något som är väldigt tråkgt att bevittna.
Jag säger inte att vi ska vara konservativa bakåtsträvande personer med inget intresse för förnyelse utveckling eller andra kulturdrag. Varvsanläggningen i Göteborg är ett minne av sitt forna jag och likaså är vänsterkörningen. Mycket gott har hänt tacke vare dessa förändringar.
Idag kan folk istället få chansen att utbilda sig (skriva bloggar etc) och vårda sin kropp väl istället för att slita ut den med att rensa dubbelskroviga fartyg och vår befolkning kan liksom resten av europa utan problem köra bil precis som om dem vore hemma i sitt eget land. (undantaget gäller storbrittanien såklart).
Som Göteborgare ska man vara stolt över de forna generationer som hjälpte till och skapade och gav sin stad en mentalitet och rykte istället för att bara vara ytterligare en punkt på kartan liksom alla andra miljontals städer som finns i världen.
Det var Det som Lasse Brandeby via Kurt Olsson gjorde och för det förtjänar han all heder och omtanke!
För övrigt är det bästa med Stockholm, Sveriges huvudstad och sätet för makten och kungaparet samt fylld av forskare och djupt kunniga läkare. Det enda som är bättre än det föregående sagda, är tåget till Göteborg!