Våra aningar visade sig vara sanna. Ljudet på spelningen var sämre än nånsin. Ljudteknikern måste ha vänt upp och ner på mixerbordet eller nåt.
Gigget började, eller började? ljuset var tänt i lokalen, inga klartecken från tekniker. Vi sparkade igång och på scen lät allt som om man var hörselskadad: En enda soppa av luddigt rockmangel.
Vi körde på som om vi tyckte det var okej, hoppades att det skulle lösa sig under låtens gång. Pinsamt men vi höll masken.
Inget stämde av det vi gjorde på soundcheck.
Så fort låten tystnat frågade Raimo om det gick få nån sång eller gitarr eller nåt alls i medhörningen som vi önskat från soundcheck. Ingen respons.
När senilskaftet där uppe hittat sin mick säger han: "Sådär spelade ni inte på soundcheck! Ni har aldeles för högt ljud och har ändrat alla inställningar."
Och vad in h-vete har det att göra med att sången inte hörs varken utåt eller på scen. Tydligen hördes min sång, men inte Raimos. Vi hade inte vridit upp eller förändrat ljudet på scen. Och även om vi hade gjort det så påverkar det absolut inte hur SÅNGLJUDET låter i PA:t.
Även här hade 13-åringen från fritidsgården kunnat lista ut att man kan sänka allt ljud från stärkarna, trummor och bara köra sång ut i PA. Men icke! Istället blåser han upp tokmycket rundgång och påstår att vi har kastat om mick-kablarna.
Jag o Raimo byter mick, bara för att bevisa att han har fel. Nu låter det riktigt illa.
Vi försöker ha en dialog från scen men det är lönlöst. Kastar mickstativet och lägger ner.
Teknikern ska vara nån slags rockräv som har 50 års erfarenhet. Men tydligen klarar han inte av att ratta ett simpelt hobbyband med standardsättning. Påstår att trummisen låter för mycket och att gitarrer är för vassa. Förslag på åtgärd från honom? Nää, ingen. Skakar på huvet och kallar oss för oerfarna.
Packa ihop och drar. Skiter i att våra rigg-lådor står på scen. Skiter i att andra band behöver vår utrustning. Det kan ju "proffs-farfar" lösa. Han har ju visat att allt går att lösa på smidigaste sätt...
