Seven deadly sins

Seven ways to win...
Så börjar plattan Seventh son of a seventh son av Iron maiden. Svinbra skiva faktiskt!
Kollade ännu ett program om dödssynderna på tv igår. Intressant och skapar lite funderingar.
När lever man livet och när blir ens leverne en dödssynd? Är det inte normalt att känna avund och lust t ex? Det är klart att det går över gränsen när man blir besatt av frosseri eller girighet men när vet man vad som är för mycket?



Högmod: Fåfänga, storhetsvansinne. Ja där hamnar jag ofta. Tränar för mycket och bryr mej om hur jag ser ut.

Girighet: Snålhet och vill ha allt jag kan få. Ja det är jag bra på!

Lust: Ja, vem känner inte det? Jag, vill och du vill, just do it sinner!

Avund: Är det konstigt att man vill ha det andra har, och vill vara där och det den andre är. Gräset är ju faktiskt grönare på andra sidan ibland. Skyldig!

Frosseri: Mat är ett gott måste. God mat äter jag gärna tills jag knappt kan andas normalt. Godis, kakor och efterrätter mumsar jag gärna i mig tills jag nästan behöver en ordentlig sil med insulin. Men tack vare synd nummer 1 så håller jag mej från frosseri förutom på väl valda tillfällen med långa mellanrum.

Vrede: Emil, han som ofta är arg. Ja så går ryktet. Jag går från 0-100 på 2 sekunder. Tappar sällan fattningen men blir lätt upprörd och irriterad för ofta onödigag saker. Så passa sej!

Lättja: Varför anstränga sig när man kan ta det lugnt. Detta är nog min svagaste synd, då jag oftast är ganska aktiv och gör saker jag lovar mej själv och andra. Men såklart att jag skiter i många saker och bara låter tiden gå när det känns oviktigt.


Oavsett om jag dör för mina synder eller dör olycklig för att jag har avstått från allt ovanstående så är jag ändå rätt så nöjd med livet som det är =)