Filmen the Wrestler var riktigt bra.
Den kanske inte hade allt man kan önska men innehöll en hel del meningsfullt.
En riktigt sliten wrestlare på gränsen till totalhaveri. Men Mickey Rourke som skådis verkar vara i topptrim. Jävla biffig och deffad.
Tyckte rätt synd om honom när han fick bäras ut blödande från varje match med dyster verklighet som knappt fanns utanför.
Enda gången han verkade hitta en vettig vardag var när han sålde charkdelikattesser, vilket var det enda jobb som fanns efter hjärtattacken han fick efter en match.
Alla kanske inte lever på detta sätt, men jag kan tro att det gäller många musiker, idrottsmän och andra rampljus-kändisar. Superstjärna utåt, men med misär i vardagen.
Vänner, familj och fast boende är obefintliga. Lever för fansen och bränner ljuset på 4 ändar samtidigt. Lev hårt dö ful!
Därför kan man väl säga att jag lever på distans från en rocknroll-myt. Jag har fast jobb, är varken beroende av alkohol eller droger. Har sambo och hund som får den mesta av min lediga tid. Men inte fan håller det mej från att ge 110% när jag ändrar scenen och ingenting kan få mej att sluta spela musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Och din åsikt är?